Funderat mycket över livet denna helgen! Är nöjd med livet i sin "enkelhet", saker kommer saker går som livet skall vara.
Stressar runt för mycket och känner att jag behöver finna mitt lugn mitt imellan. Jag är expert på stressa runt till olika människor, men så funderar jag på gensvaret ifrån vissa människor? Är jag den som alltid tar tag i att ses, frågar hur de mås mm. En envägs vänskap? Är det den vänskapen jag vill ha? Jag själv kan vara likadan ibland, när man har fullt upp stressar som en gnu osv.
Nu på måndag börjar det normala livet igen då jag börjar jobba igen. Det skall bli skönt att komma på rätt spår igen, få rutiner och allt som kommer med det! Är glad att jag faktiskt tog tag i saken och bara var ledig en månad. En vän sa till mig att hon är stolt att jag faktiskt gjorde det, för jag har sagt det förut men inte gjort det på riktigt! Jag har alltid jobbat mycket och kanske inte sett till hur jag själv tar stryk på att jag ibland jobbar för mycket. Det har liksom bara rullat på utan att jag tänkt eller känt efter.. Förens det kom en dag då jag själv vaknade och tänkte efter, vad håller jag på med?!
Min arbetskollega sa till mig en del saker som fick att inse att oj vart är jag på väg? Hennes ord fick mig att lyssna på mig själv och där tog mitt stop! Då bestämde jag mig att nu måste jag lyssna på kroppen, måste lyssna på mig själv! Jag är fortfarande riktigt trött och slö i mig själv.. Men denna veckan skall jag vila och fixa och trixa hemma!
För jag kommer vara mer redo att börja jobba igen då! Jag flänger runt var och varannan dag. Till vems nytta? Inte till min egna, jag blir bara mer slut ut av att planera och greja.
Så detta får bli min vecka att ta det lugnt och rå om familjen! Skall bli helt underbart skönt!
Glöm inte ta vara på dig själv, man behöver det verkligen och de människor som visar dig samma sak som dom visar dig är dom som är värda att hålla fast vid..
Man har väldigt få vänner här i livet, många bekanta men väldigt få vänner..
