Så gick det..

När jag tänker efter så har jag inte gett en update på hur det gick med katten hos vetrinären? Vi åkte dit och han som alltid är snäll var även snäll där. Jag skämdes att komma med katten i så dåligt skick. Ännu mer dåligt samvete fick jag när hon påpekade många gånger att blodörat han fått har tagit honom flera månader att få. Samt att andra örat håller på att vika sig nu. Tycker så synd om lilla Bebis. Usch!
Domen lät - Öroninflammation som han haft i flera månader, sjukt mycket bakterier, skabb, detta har utvecklats till ett blodöra så hans öra har blivit jätte stort och blodfyllt. Problemet ligger i att hade man tagit honom direkt till vetrinären alt stuckit hål på blåsan och tömt ut det på blod, hade det gått att rädda örat! Men nu får man vänta och se om örat ens kommer tunnas ut, för blodet har stelnat så man kan inget göra åt det. Men det kommer att fortsätta vara missbildat även om det tunnas ut. Man får hålla koll på nu om örat inte  går ner och även om det går ner, om han får problem så måste dom ta bort örat på honom. Så han har fått dunderkur på 14 dagar för att se om det blir bra, skall tillbaka med honom efter de dagarna har gått. Samt att han avmaskas och behandlas mot skabb även utvändigt.

Han är ju inte försäkrad längre, vilket gör mig arg på mig själv att jag inte fortsatte betala! Det kostar så lite att ha en katt försäkrad så jag förstår inte varför jag inte tänkte längre än att jag fortsatte betala den även om han bodde hos någon annan. Men lätt att vara efterklok. :/ Det som gör mig ganska ledsen är att jag frågade min vän ett tag innan vi fick huset hur han mådde och vart han var eftersom de hade flyttat, jag sa att jag gärna tog hem honom. Men svaret var att han mådde så bra och trivdes jätte bra där han nu bodde och det inte var någon ide att flytta på honom. Såklart säger man inget då, men redan då sa jag att jag gärna tog hem honom, men eftersom han hade det så bra så självklart backar man.

(För er som inte vet så skaffade jag honom 5 juli år 2000. Men i slutet på år 2007 så fick han bo hos en kompis till mig istället när jag flyttade ifrån landet så han inte kunde springa ute. Samt så jobbade jag sjukt mycket då, så stackarn fick vara ensam jämt så han fick det bättre hos henne. Men förra året så flyttade dom en bit härifrån och lämnade katten till en annan familj, där det tyvärr blev allt annat än bra..)

Sen till den bittra sanningen så fick han lida så otroligt mycket på vägen? Gud jag mår skit dåligt utav det. Det hade aldrig behövt gå så långt som det har gjort nu då, men jag kunde inget säga eftersom jag själv valde att ge bort katten den dagen jag flyttde.. Hade jag bara vetat hur han hade det nu.. Det gjorde riktigt ont i mig när jag även fick veta att han inte fick vara inne på nätterna, bara på dagarna. Häromdagen hade vi -22,3 grader ute på morgonen vill inte ens veta vad de kan ha varit på natten då..

Jag är så glad att jag tagit hem honom, han är så gammal och behöver ett hem där någon tar hand om honom. Man har ett ansvar för djur, bara för att de är djur kan man inte behandla dom hur som helst, då skall man inga djur skaffa sig. E är överlycklig över att ha katten hemma, sambon börjar mjukna och det känns bra (ibland iaf). Det blir bra sen när han får springa ute, men för just nu så vill jag ha honom inne så han blir riktigt bra först!

Det har blivit en dyr historia och det stoppar inte än - Men det är det värt ♥