När livet gör ont...

Så min tystnad det sista har varit i blandade känslor. Jag älskar att blogga men när man inte har tillgång till dator på samma sätt och man inte hinner lägga in det som man vill så bryr man sig inte istället, för man missar att lägga in så mycket så blir det bara pannkaka.

Men till mig själv, jag känner att det blivit för mycket och det är väl egentligen att det har varit väldigt mycket det senaste året och livet har liksom bara rullat på utan att man försökt stannat upp och tittat sig omkring. Något som verkligen är en last hos mig det är att jag ofta jobbar otroligt mycket, för att jag gillar att tjäna pengar och jag har svårt att veta min gräns. Men för ett litet tagsen så sa väl kroppen mer eller mindre stopp och jag känner själv att jag måste sluta nu och ta det lugnt. Har inte jobbat fullt ut det sista. Har så mycket yrsel och svimmar nästan väldigt ofta, mår illa konstant och det trycker mot bröstet så man bara vill lägga sig ner och ligga kvar där. Ja som ni förstår så känner jag bara att det blivit för mycket.

Men man behöver pauser imellan, men det är där jag är dålig för jag pausar inte. Jag bara spinner vidare hela tiden utan att verken tänka eller stanna till. Fören nu, har en helt underbar människa på jobbet som är min chef. Känns så skönt när man kan säga hur det faktiskt känns och att man kan vara uppriktigt utan att det blir konstigheter och hon lyssnar och bryr sig och får mig att själv tänka att jag faktiskt måste tänka mig själv!

Så glad att min familj och mina vänner finns här för mig, ni är så mycket värda och jag är så otroligt glad att jag har er och även ni säger till mig att stanna upp! Jag är så sjukt envis. Men som i torsdags gick jag till jobbet, hela magen pajjade igen och jag var super stressad igen. Usch kände jag efter den dagen och det fick mig att tänka till ordentligt....

Det är helt enkelt inte värt det!

Massa kärlek till er...