Vem kan man lita på..

 Undra om man någonsin kommer våga lita fullt ut på människor? Ibland undrar man om man faktiskt kan säga vad man verkligen känner och tänker, utan att bli dömd eller utan att det går vidare till någon annan. Jag har ju flyttat ganska mycket genom åren och det är ganska tråkigt när jag tänker tillbaka på människorna jag haft i mitt liv. De vännerna som man kunde säga allt till, som alltid lyssnade och som alltid fanns där. Säger inte att jag inte har männsikor jämte mig, för det har jag. Men allt är annolunda nu, man har familj och det har även vännerna. Det blir inte på samma sätt längre. Det är ändå en vägg imellan för att man har familj. Det känns som inte tiden finns längre som fanns förut.

Vet inte vad jag vill få fram, jag är trött och trött på att man inte kan säga saker utan att det går vidare. Det värsta känslan är när man pratar med männsikor och familj som man litar på. Å på något sätt så kommer ändå det man sagt om hur man känner fram till person ifråga. Haft lite känslomässigt kaos inom mig ett tag pga en ovänskap med någon som stått mig väldigt nära.

Men jag lägger det åt sidan nu, det är inte värt det om man ändå inte kan se sanningen för vad den är! Men det är väl så att man hela tiden skyddar sig själv för att sanningen ibland kan göra ont! Men vissa saker känner jag att jag inte tar, vissa handligar är även för mycket för min del för att fortsätta gagga med. Man har ett ansvar som människa, speciellt om man har barn. Ja what ever, orkar inte ens skriva mer om det..

M jag saknar dig verkligen, jag hoppas du kommer hem en dag igen ♥

(Malin är en vän som varit min bästa vän sen jag var yngre och hon är en äkta och kär vän. Men flyttade til Gävle 2006 för att plugga och har stannat där uppe, men på bästkusten är hon saknad av många. Som tur är får jag träffa henne minst en gång om året och dom dagarna är så mycket värda. Allt jag någonsin sagt, vet jag stannar hos henne. Hon lyssnar, hon förstår men hon dömmer inte, hon är på riktigt!)