I torsdags pratade F med mig om min gamla katt som jag hade i 8 år som hon har haft i några år nu. Han fyller 12 år i år. Då hon flyttat och inte kan ha honom längre så fick han bo på landet hos ett annat par. Men dom har inga katter inne och han började sin första vinter på utsidan. När hon berättade detta för mig och att hans ena öra låg ner och hade fått en knöl på det, hon visste inte om det kunde vara cancer. Tankarna har rullat och rullat om hur jag skall göra, om jag ska ta hem honom, avliva honom, gå till vetrinären mm mm.
MEN jag känner jag att jag en gång tog hem denna lilla katten för att vara exakt så var det den 5 juli år 2000. Då blev han min och han är en sån där katt som alltid kurrar när du klappar honom, han brukar vara ganska tjock (det är han inte just nu), han är väldigt kelig och man kan göra inprincip allt med honom. Så hur skulle jag kunna låta honom leva som "hemlös" de sista åren han har kvar? Det sved som attan i mitt hjärta när jag fick höra dessa saker. Igår bestämde jag mig, jag tar hem honom! Dock är inte min sambo lika glad över detta beslutet, då han inte vill ha några husdjur. Jag kan hålla med honom, jag trivs bra utan djur, men man har faktiskt ett ansvar om man skaffar ett djur. Man kan inte bara avliva någon för att de inte passar ens val längre. Inte en katt jag har älskat så otroligt mycket och som är så himla go verkligen. Han är som en liten hund och förut kunde han tom sitt.
Jag och mamma var ute idag och handlade hem kattlåda, sax, schampoo, kattmat, kattsand, leksaker, halsband, borste.. Sen åkte vi och hämtade honom. Han har alltid legat varmt om min mammas hjärta med då han bott hos henne då och då.
Försökt få detta kort vänt i 20 minuter nu.. Så jag skiter i det :P
Men svarta faran är hemma igen, underbart hoppas en dag hela familjen känner så ♥
Ella är jätte glad för att katten vid namn Bebis har kommit hem till oss. Vi badade honom förut och har försökt kamma ut toverna och klippt bort en del så han har fått en karl fläck på ryggen stackarn. Skall ringa vetrinären imorgon och få en tid och se vad som hänt med hans öra. Jag har läst lite granna att de kan vara sk blodöra, mamma trodde han hade skabb när vi kollade i hans öra. Å blodöra kan komma utav skabb, men imorgon vet vi. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar